Falbygdens megaliter

Megalitgravar (av grekiskans mega:stor och lithos:sten) är de äldsta byggnadsverken i Sverige som fortfarande finns kvar. På Falbygden finns en av norra Europas största koncentrationer av megalitgravar från yngre stenålder.

Främst är det de drygt 260 gånggrifterna från perioden cirka 5300 — 4700 år före nutid, som syns som monumentala byggnadsverk i landskapet. De förknippas med den så kallade Trattbägarkulturen och finns spridda på i stort sett hela Falbygdens kalkstensplatå, med koncentrationer i t.ex. Karleby, Falköping och Gökhem. Dessa gravformer förekommer dessutom i åtskilliga delar av Europa, Asien och Afrika.

På Falbygden finns cirka två tredjedelar av Sveriges megalitgravar. Den stora mängden gånggrifter och hällkistor på Falbygden har i långa tider varit ett viktigt kännetecken för trakten, uppmärksammat ur lokalt, regionalt, nationellt och internationellt perspektiv.

Megalitgravarna måste värnas och vårdas

Alla megalitgravarna på Falbygden har skador. En skadeinventering genomfördes 1996 och 1998 av Länsstyrelsen och Göteborgs Universitet. I en rapport finns 269 gravar beskrivna och fotograferade.

På 1950-talet uppstod ett behov av att bättre vårda megalitgravarna i Falköping då de skulle märkas ut i en turistkarta.

Det förhåller sig så, att man i Falköpings stad ämnar upprätta en turistkarta över staden med å denna inlagda sevärdheter av fornlämningar m.m. Som emellertid en stor del av stadens fornlämningar äro i ett så vanvårdat och miserabelt skick, att de knappast kunna visas för främlingar utan blygsel för stadens hembygdsvårdare, har Falbygdens hembygds- och fornminnesförening beslutat att ingå till Riksantikvarieämbetet med en vördsam anhållan att få snygga upp och restaurera de fornlämningar, som äro mest i behov av en sådan uppsnyggning.

Ur brev till Riksantikvarieämbetet, undertecknat 6 juli 1950 av Einar Magnusson, Falbygdens museums arkiv.

De restaureringar och "uppsnyggningar" av stadens fornminnen man önskade sig blev genomförda och den grundläggande vården av dessa fornminnen ingår numera i en fortlöpande verksamhet, till stor del skött av kommunen.

Behovet av att värna och vårda megalitgravarna kvarstår och är egentligen akut.

Megalitgravarna har rönt intresse länge...

I Olaus Magnus historia om de Nordiska folken från 1555 beskrivs Falbygdens megalitgravar för första gången. Att besitta många och imponerande "ättegravar" var ett gott bevis på nationens höga ålder och hade betydelse för relationen till andra länder. År 1666 ålades prästerskapet att uppteckna fornlämningarna. De så kallade "Rannsakningar om antiquiteter", 1667-1684.

Det äldsta fyndet är från 1687 och var en stenyxa och en flintdolk, funna tillsammans med två andra flintdolkar och fyra skelett i en hällkista på Södra Kyrketorps prästgård. Den första utgrävningen av en gånggrift genomfördes i Dala.

Under 2007-2008 visades en utställning om megalitkulturen på Falbygden i Hunebed Centrum, ett megalitcenter i Borger, Holland. Utställningen har producerats av Peter Jankavs, Falbygdens museum. Utställningen vandrade sedan vidare i Holland, Tyskland och andra länder i Europa. Utställningen har rönt stort intresse i Holland.

I maj 2005 invigdes megalitcenter Hunebed Centrum i Borger, Holland. Hunebed betyder på holländska "jättens säng". I Holland finns 54 megalitgravar. Centret har blivit en sammarbetspartner och en inspirationskälla för det fortsatta arbetet med att förverkliga visionen om ett megalitcentrum på Falbygden.

Ekehagens Forntidsby och Falbygdens megalitkultur har i sin tur inspirerat holländarna till att bygga upp en "forntidsby" i anslutning till sina museibyggnader.