- Startsida
- Miljö & klimat
- Naturvård
- Invasiva främmande arter
Invasiva och främmande arter
Främmande arter är djur, växter eller svampar som tagit sig till Sverige med hjälp av människan. I vissa fall kan de öka kraftigt och på så sätt påverka den biologiska mångfalden.
.jpg)
Parkslide
Bekämpning av invasiva arter – hjälp oss minska spridningen
Falköpings kommun arbetar med att bekämpa och minska spridningen av ett antal invasiva främmande arter. En särskild bekämpningsplan har tagits fram och gäller jätteloka, jättebalsamin och parkslide/jätteslide/hybridslide på kommunal mark. De två förstnämnda är upptagna på EU:s lista över förbjudna invasiva arter. Även arterna blomsterlupin, kanadensiskt gullris och parksallat tas upp på dessa sidor om invasiva arter.
Hjälp oss hitta invasiva arter
En stor del i bekämpningen av invasiva främmande arter är att kartlägga var de finns. Kommunen behöver hjälp med kartläggning och bekämpning och invånare i Falköpings kommun spelar en viktig roll i att minska den negativa utvecklingen och få bort invasiva arter på sikt. Du kan hjälpa till genom att rapportera in förekomst av invasiva arter och att hantera din egen bekämpning av dessa arter på säkert och rätt sätt.
Rapportera och läs mer om respektive art på Artfakta
Länk till annan webbplats.
Vad är invasiva arter?
Invasiva främmande arter (IAS – Invasive Alien Species) har introducerats till områden utanför sitt ursprungliga utbredningsområde till exempel genom trädgårdsodling. Dessa arter sprider sig idag av egen kraft och hejas på av klimatförändringarna som redan ger ett varmare och blötare klimat. De är ett stort hot mot den biologiska mångfalden genom att de ofta bildar sammanhängande bestånd och slår ut all inhemsk växtlighet. De kan även skapa ekonomiska problem för både samhället och enskilda inte minst genom att de är dyra att bekämpa och ha negativa effekter på skogs- och jordbruk,
Spridningen av invasiva främmande arter är ett ökande problem i naturen och ett stort hot mot den biologiska mångfalden. Vår hantering av trädgårdsväxter och trädgårdsodling är den vanligaste spridningsvägen. Vi kan minska den negativa utvecklingen om vi är fler som blir medvetna om riskerna med dessa arter. Vi behöver lära oss hur växterna ser ut och hur man ska hantera dem.
Bekämpning av invasiva arter på ett säkert sätt
Släng inte avfall från invasiva arter på kompost eller i naturen
Om du tar bort en invasiv art från din trädgård eller mark är det viktigt att du hanterar den rätt. Annars kan du bidra till att växten sprids ännu mer.
- Släng aldrig växtavfallet från invasiva främmande arter på komposten då flera av dessa arter har så stor växtkraft att det räcker med en liten bit av en stjälk för att slå rot.
- Släng inte i matavfallspåsen då detta går till kompostering.
- Släng inte på någon gammal ”bytipp” eller i skogen eller på kommunal mark! Att lägga trädgårdsavfall utanför sin egen tomt klassas som nedskräpning, vilket är ett brott enligt miljöbalken.
Släng på avfallsanläggning eller bränn
Du som privatperson kan slänga de invasiva arterna som du tar bort på din tomt på återvinningscentralerna i Falköping (Falevi), Stenstorp eller Floby i containern för restavfall i väl förslutna plastsäckar. Det får inte vara jord bland rötterna eller växtdelarna eftersom det inte går att bränna.
Observera! Släng inte de invasiva arterna i trädgårdsavfall.
Återvinningsstationerna kan bara ta emot en viss mängd invasiva arter (maximalt 4 säckar) från vanliga villatomter. Har du en större mängd invasiva arter på din mark så kan du inte lämna dem på återvinningscentralen utan måste anlita avfallsentreprenör.
Tänk på att transporten till återvinningscentralen ska ske på ett säkert sätt för att inte sprida arterna längs vägen. Frakta till exempel inte växterna i en öppen släpkärra utan lägg dem i en sopsäck som du försluter väl. Ta kontakt med personalen på plats innan du slänger invasiva arter.
Har du endast en liten mängd invasiva främmande arter i eller vid din trädgård kan du lägga växtavfallet i dubbla plastpåsar, försluta dem väl, och lägga den i din vanliga soptunna. Viktigt är att du inte lägger några invasiva främmande arter i din matavfallspåse då dessa går till kompostering.
Du kan även bränna mindre mängder av trädgårdsavfall på din egen tomt utanför tätbebyggt område. Inom tätbebyggt är det inte tillåtet. Tänk på att inte störa grannar eller att förstås inte elda om det råder eldningsförbud. Men tänk på att förbränning av invasiva främmande arter kan vara svårt, då det är svårt att garantera att samtliga växtdelar och frön förbränns. Lägg inte på för stora mängder åt gången på elden utan se till att allt får brinna upp. Var noga med att inte sprida askan vidare.
Lagstiftning och ansvar
Kommunen ansvarar endast för bekämpning av EU-förbjudna arter på kommunalt ägd mark eller mark som kommunen i egenskap av förvaltare ansvarar för.
Den som har en förbjuden invasiv art på sin mark är skyldig att bekämpa den. Samma skyldighet gäller för den som genom nyttjanderätt förfogar över en fastighet och förvaltar den.
Varje markägare är ansvarig för sin egen bekämpning men om man ska nå framgång i bekämpningsarbetet bör markägare som gränsar till varandra samarbeta och samordna bekämpningen om växten spridit sig över fastighetsgränserna.
Från 1 januari 2019 är det alltså markägaren och den som har nyttjanderätt för mark som har ansvar för att se till att de arter som finns med på EU:s lista inte sprids vidare. I Falköpings kommun innebär det idag att man ska ta bort jätteloka och jättebalsamin om man har dem på sin mark. Naturvårdsverket arbetar med att ta fram en nationell lista där förhoppningsvis parkslide/jätteslide/hybridslide, blomsterlupin och kanadensiskt gullris kommer med, men i dagsläget finns ingen lag som reglerar dessa arter. Dock är de mycket besvärliga och bör hanteras på liknande sätt.
För att skydda miljön och samhället mot utbredningen och skadorna så finns en förordning från EU för att hindra att invasiva främmande arter kommer in i EU och för att bekämpa de arter som redan finns här. Enligt den är det förbjudet att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla levande exemplar av dessa invasiva främmande arter. Det är inte heller tillåtet att låta dessa arter växa eller föröka sig.
För andra invasiva arter än de förbjudna finns ingen skyldighet för markägare att bekämpa växten och ingen skyldighet att bekämpa växten på annans mark om den spridit sig dit.
Övergripande ansvar för eventuellt ny lagstiftning och övergripande informationsansvar har Naturvårdsverket och på lokal nivå Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Kommunerna har också ett informationsansvar gentemot allmänheten i respektive kommun.
Jätteloka
Jättelokan kom till Sverige för att den var så vacker och ståtlig – ingen tänkte på att den kunde vara giftig. Den har spridits sig från handelsträdgårdar och vanliga trädgårdar. Med tusentals frön i en blommas topp är det inte så konstigt. Den är upptagen på EU:s lista över förbjudna invasiva arter och måste bekämpas av markägaren.
Jätteloka Heracleum mantegazzianum eller jättebjörnloka är en stor och kraftig ettårig växt från Sydostasien som dör efter att den har blommat. Den har tjock ihålig stjälk och kan bli 1,5 – 5 meter hög. Stjälken kan bli en decimeter i diameter. Bladen är stora och vasst flikiga och kan bli en meter långa. Blomflocken med en mängd småblommor är upp till 50 cm stor och vitblommig. På grund av den stora vita blomflocken sprider jätteloka mängder med frön – mellan 20 000 och 100 000 per planta. Fröna kan leva i marken i upp till minst 7 år. Hos jätteloka är alla delar giftiga och orsakar ökad känslighet för solljus vid förtäring. Växtsaften orsakar hudinflammation vid direktkontakt. Jätteloka finns med på EU:s lista över invasiva främmande arter vilket innebär att det är markägarens ansvar att bekämpa och minska spridningen av växten.
Förväxlingsarter
Jättelokan kan förväxlas med hundkäx, kvanne, strätta och björnloka. Björnloka är liksom jättelokan giftig medan övriga är helt ofarliga. Det främsta kännetecknet är att jättelokan är betydligt större än sina förväxlingsarter. Hundkäx är ett vanligt ogräs och den till jätteloka nära släktingen björnloka finns naturligt i Sverige men är mycket mindre. Strätta är till och med en viktig nyttoväxt för vårt betande vilt. Kvanne har hög halt av c-vitamin och kan användas i matlagning. Det finns möjlighet att förväxla med den likaledes kraftfulla tromsölokan. Denna förekommer dock ännu så länge inte i Falköpings kommun, som närmast i Uppland och Blekinge.
Här kan du läsa mer om jättelokas kännetecken och växtsätt samt mer om förväxlingsarter.
Jätteloka - Artbestämning från SLU Artdatabanken, Artfakta.se Länk till annan webbplats.
Bekämpning
Viktigt att tänka på vid hantering av jätteloka är att använda skyddskläder. Lokans växtsaft innehåller fototoxiska ämnen och kan i kombination med solljus ge brännskador och till och med ge upphov till feber, så var försiktig. Använd handskar, täckande klädsel och glasögon. Låt inte barn vistas eller leka nära jättelokor.
Det bästa sättet att minska spridningen och bekämpa växten är att ta bort fröställningarna kontinuerligt under många år. Även upprepad rotkapning och uppgrävning är metoder som kan fungera. En möjlighet till bekämpning är också att gräva upp de små plantorna tidigt på våren. Då kan man få bukt med ett bestånd, men det kan ta ganska många år innan fröbanken är utarmad.
Det finns även försök att bekämpa genom bete av kor eller får. Det har varit lyckat på så sätt att hålla lokorna nere och inte komma i blom. Lokorna är uppenbarligen välsmakande för djuren och de har inte uppvisat några tecken på att skadas av betet. Dock är det tveksamt om metoden fungerar för att helt bli av med lokorna.
Kemisk bekämpning för allmänheten är olämplig ur många synvinklar och bör inte användas. Dels är den egna hälsofrågan en aspekt, dels riskerar man att skada djur och natur genom att sprida gift och dels kan en kemisk bekämpning där all omkringliggande växtlighet försvinner göra så att fröbanken av jättelokafrön kan växa mycket bättre och helt utan konkurrens. Naturvårdsverket avråder privatpersoner att på egen hand försöka bekämpa jätteloka kemiskt. Glyfosat är sedan 1 oktober 2021 förbjudet att använda bland annat på tomtmark för bostadshus, koloniträdgårdar och i parker. Glyfosat är giftigt för många organismer och bör därför av miljöskäl undvikas och får inte användas i närheten av vatten.
Bekämpning och hantering av jätteloka , Naturvardsverket.se Länk till annan webbplats.
Avfallshantering
Om du väljer att bekämpa ska rötter och gröna växtdelar läggas i dubbla sopsäckar som försluts väl och läggs i container för brännbart/restavfall på avfallsstationen. Du får inte lägga jord i säckarna då jord inte går att bränna. Vid stora mängder (mer än 4 sopsäckar) ska du kontakta en avfallsentreprenör för bortforsling till förbränning. På vissa stationer tar man inte emot avfall paketerade i sopsäckar, detta gäller dock inte för invasiva arter. Informera personalen att du har med dig växtdelar av invasiva arter i säck.
Kanadensiskt gullris
Kanadensiskt gullris Solidago canadensis härstammar från Mexiko och hör till de invasiva främmande arter som inte finns med på EU:s lista över invasiva främmande arter, men som har fått en kraftigt ökad spridning i kommunen. Kanadensiskt gullris är en högväxt, flerårig ört i familjen korgblommiga örter (Asteraceae) och blir mellan 50 och 200 cm hög. Arten har en tendens att invadera och breda ut sig på öppna sandrika och näringsfattiga torrängar, stäppmiljöer – tämligen vanliga miljöer i bygden – och så kallade ruderatmarker (människopåverkade oanvända området med grus och jord, till exempel järnvägsbankar, övergivna tomter etc.) och konkurrerar därigenom ut lågväxande naturlig flora. Förväxlingsarter kan vara den i skogsmiljö vanligt förekommande och inhemska växten gullris eller den likaledes invasiva höstgullris som dock ej observerats i kommunen.
De gula blommorna blommar augusti-september. Då frukten har en hårpensel sprids fröna lätt med vinden. Den kan även sprida sig med hjälp av jordstammar som skjuter upp nya skott. Den sprids ofta genom flytt av jordmassor, dumpning av trädgårdsavfall, genom att frön fastnar på maskiner som traktorer, grävmaskiner med mera.
Kanadensiskt gullris - Artbestämning från SLU Artdatabanken, Artfakta.se Länk till annan webbplats.
Bekämpning
För att bekämpa kanadensiskt gullris krävs återkommande slåtter minst två gånger per växtsäsong i några år. Mindre bestånd kan dras eller grävas upp med roten, det går ganska lätt då rötterna inte är särskilt djupa.
Kemisk bekämpning för allmänheten är olämplig ur många synvinklar och bör inte användas. Dels är den egna hälsofrågan en aspekt och dels riskerar man att skada djur och natur genom att sprida gift. Glyfosat är sedan 1 oktober 2021 förbjudet att använda bland annat på tomtmark för bostadshus, koloniträdgårdar och i parker. Glyfosat är giftigt för många organismer och bör därför av miljöskäl undvikas och får inte användas i närheten av vatten.
Avfallshantering
Om du väljer att bekämpa ska rötter och gröna växtdelar läggas i dubbla sopsäckar som försluts väl och läggs i container för brännbart/restavfall på avfallsstationen. Du får inte lägga jord i säckarna då jord inte går att bränna. Vid stora mängder (mer än 4 sopsäckar) ska du kontakta en avfallsentreprenör för bortforsling till förbränning. På vissa stationer tar man inte emot avfall paketerade i sopsäckar, detta gäller dock inte för invasiva arter. Informera personalen att du har med dig växtdelar av invasiva arter i säck.
Parksallat
Parksallat är en högvuxen vackert cikoriablå korgblommig växt, nära släkt och lik fjällens tolta. Den sprids huvudsakligen från trädgårdskomposter och kan bilda stora bestånd oftast på obebyggda marker, i kanter av bebyggelse och industriområden. Det finns inte upptagen på EU:s lista.
Parksallat Lactuca macrophylla är en växtart i familjen korgblommiga växter Asteraceae. Det är en mycket invasiv växt, som snabbt breder ut sig. Parksallaten har vackert ljusgröna, stora bladrosetter och får ljusblå till lila blommor på höga stjälkar. Som namnet macrophyllla antyder har den riktigt stora blad. Den är en trädgårdsväxt som härstammar från Ryssland och spreds utanför trädgårdar redan på 1920-talet. Den sprider sig genom de många fröna men även genom sina underjordiska jordstammar (rhizom). I kommunen finns den framför allt inne i Falköpings tätort i rabatter där den kan vara svår att bli av med och ruderatområden (människopåverkade oanvända området med grus och jord, till exempel järnvägsbankar, övergivna tomter etc.) där ingen organiserad skötsel av marken sker. Det finns också exempel på att den växer i rena naturområden.
Förväxlingsarter
En ganska nära släkting är tolta/torta men den finns bara i fjällen så det är egentligen ingen direkt risk för förväxling här i våra bygder. Ej blommande växter kan förväxlas med de nära släktingarna skogssallad som dock har gula blommor och ganska vanligt förekommande i lite näringsrikare skogar.
Bekämpning
Parksallat påminner mycket i sitt spridningssätt om kvickrot, som finns i nästan all åkermark. Det stora problemet med båda arterna är att de har en jordstam som växer under jord. Sönderdelar man jordstammarna, genom att till exempel fräsa eller gräva i marken, stimulerar man ny skottbildning. För varje gång det bildas ett nytt skott används en del av den reservnäring som finns i jordstammen, och ju oftare detta sker desto mer utarmat blir det underjordiska systemet. Denna ”utsvältningsstrategi” är något som länge har använts av många lantbrukare för att bekämpa kvickrot.
Andra metoder för att bli av med parksallaten är att klippa med gräsklippare kontinuerligt där det är möjligt eller att gräva upp plantorna – undvik då att lämna kvar rotdelar då de lätt tar sig igen. Det är även möjligt att bli av med parksallat genom att helt enkelt ogräsrensa och ta bort småplantorna vid ett tidigt skede innan jordstammar har hunnit bildas. Det går också att bli av med parksallat genom att täcka med ljustätt material i flera år.
Kemisk bekämpning för allmänheten är olämplig ur många synvinklar och bör inte användas. Dels är den egna hälsofrågan en aspekt och dels riskerar man att skada djur och natur. Glyfosat är sedan 1 oktober 2021 förbjudet att använda på bland annat på tomtmark för bostadshus, koloniträdgårdar och i parker. Glyfosat är giftigt för många organismer och bör därför av miljöskäl undvikas och får inte användas i närheten av vatten.
Avfallshantering
Om du väljer att bekämpa ska rötter och gröna växtdelar läggas i dubbla sopsäckar som försluts väl och läggs i container för brännbart på avfallsstationen. I Falköpings kommun får högst 4 sopsäckar läggas i containern åt gången. Har du större mängd kontakta personalen på avfallsstationen för anvisning. På vissa stationer tar man inte emot avfall paketerade i sopsäckar, detta gäller dock inte för invasiva arter. Informera personalen att du har med dig växtdelar av invasiva arter i säck.
Parkslide, Jätteslide, Hybridslide
Parkslide/jätteslide är två närliggande arter vilka är ett gissel både för biologisk mångfald och människan. Det finns inte någon riktigt bra bekämpningsmetod för dem, men utveckling sker ständigt. De kan ha fyra meter djupa rötter och endast 0,7 gram av en rotbit kan ge upphov till nya plantor. Den är inte alltför ovanlig i kommunens tätorter och sanering kan behövas vid exploatering och för att minska spridning. Den finns inte upptagen på EU:s lista.
Växten parkslide Reynoutria japonica är en flerårig ört som bildar 2-3 m höga bambuliknande bestånd med både horisontella stamdelar (rhizomer) och djupgående rötter. Bladen är ca 10-15 cm långa med utdragen spets och har tvär bas. Stjälken är grov, ihålig och ljusgrön med röda fläckar. Blommorna är vita och sitter i knippen och blommar i augusti-september. Parkslide tränger undan naturliga växter och förändrar ekosystemet. I Sverige finns främst honplantor varför det inte bildas frön. Spridning sker enbart med växt- och rotdelar. Växtdelarna ovan mark vissnar ner varje höst och slår upp med nya skott på våren från rödaktiga knoppar i marknivå. Den är inte med på EU:s lista över förbjudna invasiva växter och det finns därför ingen skyldighet att bekämpa den.
Förväxlingsarter
En nära släkting Jätteslide Reynoutria sachalinensis beter sig på liknande sätt och bekämpas på samma sätt. Den har ljusgrön stjälk utan röda fläckar, bladen är stora och upp till 40 cm långa och tunnare än parkslidets. Bladens bas är markant hjärtformad och bladspetsen brett tillspetsad. Blommorna är vita.
Hybridslide Reynoutria x bohemica är en korsning mellan parkslide och jätteslide som också är invasiv. Den kan bli upp emot 4 m hög. Bladen är ca 20-25 cm långa med vanligtvis grunt hjärtformad bas och utdragen spets men kan även ha tvär bas. Stjälken är ljusgrön med brunröda fläckar. Hybridslidet har vita blommor i september-oktober. Den kan vara svår att skilja från de övriga arterna.
Parkslide - Artbestämning från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Jätteslide - Naturvård från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Hybridslide - Artbestämning från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Bekämpning
Naturvårdsverket rekommenderar för närvarande att man inte bekämpar växten om den inte sprider sig eller av andra skäl gör att man måste ta bort den, sådana skäl kan vara byggnation eller markarbeten. Kunskapsläget om hur den ska bekämpas är otillräckligt. Risken att sprida växten vid bekämpning och hanteringen är mycket stor. Vid felaktig eller otillräcklig bekämpning kan växten triggas att skjuta ut underjordiska rötter vilket kan medföra att beståndet utvidgar sig.
Om beståndet är litet, inte ser ut att expandera och står på ett ställe där du inte behöver röra den eller marken runt omkring är det bättre att avvakta med bekämpning. Det saknas idag bekämpningsmetoder som fungerar i alla lägen.
Om du väljer att bekämpa är oftast en kombination av metoder bäst och bekämpningen måste pågå många år utan avbrott. Ett litet ungt bestånd med ytliga rötter är lättare att bekämpa då de gamla har djupt gående rötter. Det är svårt att helt bli av med växten. Rötter kan ligga vilande och behålla livskraften i upp till 20 år i jorden utan kontakt med solljus. Är beståndet stort bör du ta hjälp av en professionell bekämpningsfirma. Idag finns det mycket få professionella bekämpare med kompetens att bekämpa parkslide. Välj bekämpningsmetod utifrån förhållandena på platsen, sträva efter att använda den mest miljövänliga metoden.
Sprid inte
Förhindra spridning är mycket viktigt. Undvik att gräva i beståndet. Mycket små fragment på 0,7 g av en rot och små bitar av gröna växtdelar kan leda till att nya parkslideplantor gror. Därför är det viktigt att inte klippa med gräsklippare, trimmer, slåtteraggregat eller röjsåg som kan sprida och sprätta iväg växtdelar. Släng inte gröna växtdelar i komposten eller naturen.
Knäck och täckmetoden
Det är en miljövänlig metod som går ut på att svälta ut växten långsiktigt genom att stoppa fotosyntesen samt att beröva växten på energi. Då metoden är ny saknas fortfarande långsiktig utvärdering av effektivitet och hur lång tid man ska bekämpa. Bekämpningen ska pågå tills inga nya skott skjuter upp. Därefter bör kontroll och uppföljning ske under flera års tid.
Avgränsa geografiskt hur stort beståndet är och var det har sina ytterkanter. Trampa på och knäck varje stjälk vid rotkronan strax ovan marken. Samla ihop de gröna växtdelarna för destruktion (bränn – ej tillåtet i tätbebyggt område – eller torka). Bred ut en svart markduk som inte släpper igenom ljus på marken. Täck med duken minst två meter utanför beståndets ytterkant. Lägg ut tyngder på markduken samt fäst i kanterna så ljus inte tränger in under duken. Bred ut växtdelarna glest ovanpå duken eller på en hårdgjord yta. Låt stjälkarna ligga och torka i solen tills de är helt bruna och torra. Samla ihop de torra växtdelarna och lägg i dubbla sopsäckar, se instruktion under rubriken avfall nedan. Alternativt kan de torkade växtdelarna eldas på plats om det kan ske utan att olägenhet uppstår för närboende. Se till att det inte finns otillräckligt förbrända rotdelar som kan ge upphov till nya plantor innan ni gör er av med askan.
Efter ett tag slår nya stjälkar upp och vill lyfta på duken. Låt duken ligga kvar men knäck ned skotten i marknivå genom duken. Upprepa när nya skott skjuter upp. Bevaka området utanför beståndets ytterkanter så att inga underjordiska rötter sprider sig ut från moderbeståndet. Om duken ligger fritt, exponerad för väder och solljus bryts duken ned med tiden och man kan behöva byta duk för att säkerställa att den effektivt håller borta solljuset. Metoden lämpar sig för mindre bestånd i t ex villaträdgårdar.
Permanent täckning
Efter att de gröna växtdelarna tagits bort täcks beståndet med en för ändamålet speciellt framtagen tjock svart markduk som sedan täcks med minst 20 cm jord eller grus. Det är viktigt att följa tillverkarens instruktioner om förberedelser av marken och utläggning samt skarvning av duken. Markduk och täckning bör då gå ut minst tre meter utanför beståndets ytterkant. Täckningen skyddar duken från UV-ljus och slitage och ska ligga kvar permanent. Metoden lämpar sig för både mindre och större bestånd. Det finns dock risk för spridning vid hanteringen då metoden kräver visst markarbete. Resultatet på lång sikt är ännu oklart då rhizomer kan ligga i dvala i minst 20 år och vad som händer när duken till slut bryts ner.
Bortgrävning av jord och rötter
Jord och rötter rötter grävs bort men den bortgrävda jorden måste tas om hand och behandlas på plats eller köras på deponi. Endast ett fåtal anläggningar i Sverige tar emot jord med växtdelar från parkslide och de tar ut avgift. Risken att sprida växten vid hantering, efterbehandling och transport är mycket stor och därför inget man bör tillämpa på egen hand. Ta kontakt med professionell bekämpare. Läs mer om metoden i bifogad länk under rubriken Mer information och dokumentet Försiktighetsmetoder mot Parkslide.
Kemisk bekämpning
Naturvårdsverket avråder privatpersoner att på egen hand försöka bekämpa växten kemiskt. Glyfosat är sedan 1 oktober 2021 förbjudet att använda bland annat på tomtmark för bostadshus, koloniträdgårdar och i parker. Glyfosat är giftigt för många organismer och bör därför av miljöskäl undvikas och får inte användas i närheten av vatten. Fel metod och dosering kan förvärra problemet och skapa stressade dvärgväxta plantor som är mycket svårbekämpade.
Avfallshantering
Om du väljer att bekämpa ska rötter och gröna växtdelar läggas i dubbla sopsäckar som försluts väl och läggs i container för brännbart/restavfall på avfallsstationen. Du får inte lägga jord i säckarna då jord inte går att bränna. Vid stora mängder (mer än 4 sopsäckar) ska du kontakta en avfallsentreprenör för bortforsling till förbränning. På vissa stationer tar man inte emot avfall paketerade i sopsäckar, detta gäller dock inte för invasiva arter. Informera personalen att du har med dig växtdelar av invasiva arter i säck.
Mer information
Här kan du läsa mer om råd och bekämpning av parkslide och knäck och täckmetoden.
Parkslide - Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö Länk till annan webbplats.
Jättebalsamin
Jättebalsamin är en vacker växt med rosa till lila blommor. Den slår ut den inhemska floran framför allt längs vattendrag och på nyligen påverkade marker, till exempel områden där man gjort någon åtgärd, som grävning, schaktning eller skogsåtgärder.
Jättebalsamin Impatia glandulifera är med på EU:s lista över förbjudna invasiva arter och ska bekämpas av markägaren eller den som förvaltar marken. Det är en ettårig nektarrik växt upp till 3 m hög med vackert purpurröda eller rosa till rosavita blommor i juli-september. Bladen är gröna, lansettlika med utdragen spets som sitter två motsatta eller tre kransställda. Blommorna bildar frökapslar som öppnar sig och sprätter iväg fröna vid minsta kontakt. Jättebalsamin bildar täta bestånd på näringsrik fuktig mark. Den konkurrerar om solljus och drar till sig pollinerare vilket gör att vilda växter blir sämre pollinerade med minskad fröbildning. Växten påverkar marken kemiskt genom att utsöndra ämnen som hindrar andra växters frön att gro vilket försvårar återetablering av den naturliga floran.
Förväxlingsarter
Knappast någon växt att förväxla med. Det finns andra balsaminer i släktet men dessa är betydligt lägre och har gula blommor.
Jättebalsamin - Artbestämning från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Bekämpning
Växten har ytligt rotsystem som bekämpas mekaniskt genom att helt enkelt dra upp rötterna, med slåtter eller bete. Bekämpningen ska starta tidigt på säsongen och går ut på att stoppa fröspridningen genom att ta bort plantorna innan de går i blom. Det är särskilt viktigt att bekämpa bestånd uppströms vattendrag och diken då dessa sprider fröna till nya platser.
Fröna är kortlivade, max 18 månader, och det går relativt snabbt att utrota beståndet. Bekämpning och uppföljning bör pågå under tre år för att säkerställa att inga nya fröplantor gror.
Slåtter
Plantorna slås av flera gånger under växtsäsongen innan blommorna utvecklas. Stänglarna kapas så nära marken som möjligt. Om det inte finns några blomställningar på växtdelarna kan det avslagna ligga kvar. Finns blomställningar klipps blomställningarna av och samlas ihop för destruktion, se information om avfallshantering nedan. Det får inte finnas några blomställningar på de avslagna stjälkarna kvar på marken då frön kan bildas och eftermogna.
Finns utbildade frökapslar måste åtgärder vidtas först så frökapslarna inte sprätter iväg frön vid slåttern, se information avfallshantering nedan.
Slåtter är en miljövänlig bekämpning som måste upprepas flera gånger per säsong då nya plantor kan gro under växtperioden. Lämnas för mycket kvar av stjälken vid slåtter kan blomställningar slå upp igen.
Rotdragning
Hela plantan rycks upp för hand med roten innan den gått i blom. Om plantan inte gått i blom kan växtdelarna ligga kvar och torka på plats och sedan komposteras. Har plantan gått i blom klipps blomstängeln av och samlas ihop för destruktion, se avfallshantering nedan. Har frökapslar bildats måste åtgärder vidtas så frön inte sprids, se avfallshantering nedan.
Rotdragning upprepas flera gånger under säsongen allteftersom nya plantor gror.
Bete
Intensivt bete med nötkreatur, får eller getter fungerar bra att utarma och ta bort bestånd av jättebalsamin. Starta betet tidigt på året då djuren föredrar att äta späda plantor.
Avfallshantering
Om blomställningar hunnit utvecklas ska vid bekämpning dessa klippas av och läggas i dubbla sopsäckar. Har frökapslar hunnit utvecklas så måste en påse eller säck träs över fröställningen innan man klipper av, annars sprätter fröna iväg. Sopsäckarna ska förslutas väl och läggas i containern för brännbart/restavfall på återvinningsstationen. Vid stora mängder (mer än 4 sopsäckar) ska du kontakta en avfallsentreprenör för bortforsling till förbränning.
Blomsterlupin
Blomsterlupin kan vara vacker under en tämligen kort blomningstid, men det är en främmande och invasiv art som slår ut den svenska floran. Det gäller inte minst våra fina blomrika och för pollinerare smakliga torrängsmiljöer i Falköping. Den finns inte upptagen på EU:s lista.
Blomsterlupinen Lupinus polyphyllus är nektarrik och blommar ganska kort tid med vanligtvis blå eller rosa blomställningar. Den bildar stora bestånd och konkurrerar med den vilda floran om pollinatörer vilket påverkar den naturliga florans reproduktion. Växten är kvävefixerande och tillför kväve till jorden vilket missgynnar inhemska blommande örter som får svårt att konkurrera med gräs och andra kvävegynnade växter. Växten är allergiframkallande och giftig för människor och boskap.
Fröna har lång livslängd och kan behålla grobarheten i årtionden i fröbanken.
Förväxlingsarter
Kan förväxlas med Sandlupin Lupinus nootkatensis som är ovanlig i Västra Götaland men finns i södra Sverige i Skåne och Småland samt delar av Norrland. Skiljer sig från Blomsterlupin genom att växten är lägre, cirka 70 cm hög. Växtdelarna är långhårigare, stjälken oftast grenig och blomman mycket lik blomsterlupinen men tvåfärgad i blått och vitt. Den har samma egenskaper och problematik som blomsterlupinen med hög spridningsförmåga och är giftig för människor och djur.
Blomsterlupin - Naturvård från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Bekämpning
Slåtter
Avslagning av plantan med slåtterredskap t ex slåtterbalk, röjsåg, gräsklippare med uppsamlare minst 2 gånger per år, första gången innan plantan går i blom. Växtmaterialet ska samlas ihop, se instruktion ovan. Upprepa behandlingen under 3-5 år. De efterföljande åren sker bekämpning 1 gång per år. Uppföljning och vid behov bekämpning måste ske under många år framåt då fröbanken är långlivad.
Metoden är miljövänlig och effektiv för att begränsa spridning av bestånd men sämre på att utrota bestånd.
Rotdragning och uppgrävning
En miljövänlig bekämpning där plantan rycks upp med rötterna för hand. Plantan kan också grävas upp med rötterna. Bra metod för utrotning på mindre bestånd. Kräver lång uppföljning och åtgärder under många år då fröna har lång grobarhet och nya plantor kan gro från fröbanken. Växtdelar ska samlas ihop och destrueras, se instruktion ovan. Använd skyddshandskar.
Avfallshantering
Vid bekämpning ska växtdelarna samlas ihop i dubbla sopsäckar som försluts väl och läggs i containern för brännbart/restavfall på återvinningsstationen. Vid stora mängder (mer än 4 sopsäckar) ska du kontakta en avfallsentreprenör för bortforsling till förbränning. Om växtdelarna får ligga kvar på marken kommer de att kvävegödsla marken och förändra markkemin så vilda örter missgynnas och endast kvävegynnade arter kan etablera sig.