Vem bar manteln?

Manteln hittades inte tillsammans med någon kropp. Det gör att vi vet väldigt lite om vem som burit den eller hur den har använts. Det är sannolikt att ägaren kom från Falbygden, eftersom ullen i tyget gör det. Manteln är stor vilket pekar på att den burits av en vuxen person. Den är ett praktiskt plagg som skyddar mot kyla, vind och regn.

Andra kläder att jämföra med

Det har gjort få fynd av forntida kläder. I Danmark finns fyra ullmantlar från bronsåldern bevarade. De har alla tillhört män. Formen på dessa är samma som för Gerumsmanteln men de är mindre. Samtida med vår mantel är två bevarade päls- och skinncaper som tillhört kvinnor. De halvcirkelformade mantlar som är kända från senare tid används av både män och kvinnor.

Roll i samhället

Kan manteln berätta något om ägarens sociala status? Under äldsta delen av järnåldern börjar ylletyg tillverkas i Norden och det blir tillgängligt för alla i samhället. Utan fynd av till exempel nålar, spännen eller bälten går det inte att säga något mer om vem ägaren var.

Vävd för en gud?

Möjligheten finns att det inte var någon människa som var manteln. Kanske var den vävd åt en gud och oanvänd när den hamnade i mossen? Kan den ha klätt en gudabild? Det finns fynd av mindre statyetter, både i trä och metall, som föreställer gudar och gudinnor. Skriftliga källor berättar om större gudabilder. År 98 före Kristus beskrivs en kultbild av gudinnan Nerthus. I vikingatida tempel ska ha funnits gudaavbildningar huggna ur ekstockar, större och grövre än en människa.